Asylsökande Nasser Abiat och hans hustru Ingrid är beredda att ta striden hela vägen till EU-domstolen
(Bild och reportage: Jan Johansson)

I början av december skickade Nasser Abiat ett öppet brev till Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik, där han ifrågasatte beslutet att utvisa honom till Iran. Nu har svaret anlänt. Det säger egentligen ingenting, säger hustrun, Ingrid Abiat.

Julen har varit avslagen hemma hos de gifta paret Nasser och Ingrid Abiat i Åsele.
Mycket av deras gemensamma tid har använts till att studera dokument och planera en överklagan till Förvaltningsdomstolen. Nu har de också beslutat sig att föra ärendet vidare om det även blir ett nej i den instansen.

Inte tagit på allvar
- Vi är inte främmande att föra kampen ända upp till EU-domstolen, säger Ingrid Abiat.
Familjen är mest upprörd över att Migrationsverket inte tagit deras synpunkter på allvar. De har i första hand velat få svar på varför myndigheterna inte dömt enligt de nya direktiv som tagits fram efter att läget förvärrats för återvändande flyktingar till Iran. I svarsbrevet konstaterar Migrationsverket bara vilka paragrafer som gäller och att det fortfarande finns utrymme för individuella tolkningar av enskilda asylärenden, samt att ärendet går att överklaga.
- Det var väldigt opersonligt och de har inte förstått vad vi ville med brevet. Vi vet att Mikael Ribbenvik inte kan ändra på ett beslut, men det här svaret var egentligen ingenting. Det var saxat och klippt från en lagbok och anvisningar som man kan hitta på nätet, säger Ingrid Abiat.

Skapa diskussion
Hon menar att de borde ha berättat hur de nya beviskraven tillämpas från och med i år på de flyktingar som anländer från Iran. Det positiva, anser hon, är att brevet skapat en diskussion om hur vittnesmål ska bedömas när originaldokument inte går att få fram från slutna länder.
- Vi hoppas att brevet kan sätta fingret på att man inte följt de nya direktiven.

Kan gå fort
När Förvaltningsrätten avgjort ärendet återstår det att söka prövningsrätt i Migrationsöverdomstolen. Om den vägrar att ta upp målet så kommer Nasser Abiat att utvisas.
- Nu kan det gå väldigt fort. De vi har pratat med säger att det kan röra sig om uppemot tvåtre månader från och med i dag.

Publicerad i VK: 27 december 2011 kl 22.55

Kan tvingas åka tillbaka

Det senaste utvisningsbeslutet kom både oväntat och chockartat för makarna Nasser och Ingrid Abiat i Åsele.
FOTO: Jan Johansson

Hemma hos Nasser och Ingrid Abiat är den första decemberdagen grå och kall. Den tidiga julklappen från Migrationsverket var stenhård. Just nu står livet stilla. Att gå och vänta på beskedet om utvisning är själsdödande, säger Ingrid Abiat.

Nasser Abiat som varit politisk aktiv i den arabisktalande södra delen av Iran har förlorat en av sin viktigaste strider. Efter två år i Sverige riskerar han att behöva lämna sin fru och den trygga vardagen i Åsele.

 

Fruktar för sitt liv Han fruktar både för sitt och sin familjs säkerhet i Iran. – När jag kommer tillbaka kommer jag troligen att fängslas och torteras. Jag blir kanske avrättad. Många araber har avrättats i det här området, säger han.

 

Nasser Abiat har varit politisk aktiv via en blogg på nätet och han har blivit intervjuad flera gånger av en arabisk tv-kanal som berättat om hans politiska kamp mot den nuvarande regimen i Iran. Han har också byggt upp en utställning under sin tid i Åsele i sin strävan för mänskliga rättigheter i sitt hemland.

 

Det är också därför som han inte kan tänka sig att återvända. – Jag fruktar för mitt liv om jag återvänder till Iran. Ett par dagar efter att jag gav intervjun i den arabiska tv-kanalen Tishk greps min bror av säkerhetspolisen. Han visste ingenting om det här, men han satt ändå häktad i 27 dagar innan han släpptes.

 

“Att gå och vänta på beskedet är själsdödande“

 

Nasser och Ingrid Abiat som varit gifta i ett år har överklagat utvisningsbeslutet ett flertal gånger och den senaste gången var han övertygad om att han skulle få stanna eftersom Migrationsverket blivit välvilligare inställd mot politiska flyktingar från Iran.

Inte trovärdig. Nu visade det sig att det inte gällde för Nasser Abiat.

 

I beskedet står det att han inte har kunnat visa upp tillräckliga trovärdiga skäl för att få stanna i Sverige. De menar att hans politiska engagemang har legat på så låg nivå att det troligtvis inte har upptäckts av de iranska myndigheterna.

 

Det ställer han sig mycket frågande till. – Jag hade gripits ett par gånger innan jag lämnade Iran och avtjänade en villkorlig dom på tre år. Jag misstänker även att min telefon avlyssnas när jag ringer hem till mina föräldrar.

JAN JOHANSSON

Publicerad i VK: 16 december 2011 kl 01.26

Klicka på bilden för att läsa artikeln fullstor i nytt fönster

Mina kommentarer angående detta:

Det finns lite faktafel här, inte många men jag vill ändå rätta dem. Nasser har varit i Sverige i tre år, inte bara i två. Han har haft tre utställningar, inte en. Hans mobil är bevisligen avlyssnad när familjen ringer från Iran, inte när han ringer dem, inte som vi kan bevisa i alla fall.

Den psykiska pressen är enorm, både för Nasser och för mig och den blir värre och värre ju längre tiden går. Det går inte att planera ens en dag framöver. Vi kan inte planera någonting för framtiden, t.ex om vi ska flytta till en annan stad för bättre chans till arbete, eller studier.  Vi vet ju inte om vi får leva tillsammans i framtiden överhuvudtaget. Jag kanske blir änka om Migrationsverket får som de vill? Det sliter enormt på vårt förhållande att inte veta ens för någon månad i taget. Vad vi vill verkar vara underordnat. Var är de mänskliga rättigheterna för oss att få leva ett normalt familjeliv?

Uppdaterat 19 dec 2011

Artikeln finns även med på Asyl-Nytt den 19 december 2011

I dag var jag på HemKörts julkonsert på folkets hus. Vilken upplevelse måste jag säga. Det spritter i kroppen fortfarande av all ljuvlig sång och musik som de bjöd på. Nu äntligen har jag lite julkänsla i själen.

Äntligen har vintern landat här i Åsele, men någon snö har vi ännu inte fått. Det är helt otroligt, det är den 12 november och vi har ingen snö än. Det är visserligen vitt ute, men det är bara frosten som greppat sig fast i gräs och träd. Nu har jag ingen termometer, men det är väl ca 8-10 minusgrader. Det är kallt, men friskt.

Jag fattar inte att vintern är så sen. Förra året så hade plogbilen varit ute minst två gånger vid den här tidpunkten.

I helgen ska jag leta fram grangirlangen och fästa fast den på balkongen. Lika bra att passa på innan snön kommer – om den kommer? Men jag är tveksam till det. För ska det vara så här kallt så kommer det ingen nederbörd och då är det bara frosten som visar att det är vinter.

Vår första bröllopsdag var i torsdags. Jag jobbade hela dagen och kom hem vid ca 14.00 tiden. Självklart så var jag ganska trött efter mitt arbete så jag vilade en stund i soffan när jag kom hem.

Nasser var ut i omgångar och andra gången som han kom hem, så hade han med sig världens vackraste krukväxt.

En underbar blomma som påminde mig om den första blomma som jag fick av honom på min födelsedag den 30 juli 2009. http://www.uddeby.com/wordpress/2009/07/min-fodelsedag-090730/ Gå in på länken så ser ni att  påminner blommorna om varandra.

Jag stod för middagen, vilket blev stek i gräddsås med potatisstjärnor. Jag var så klart trött eftersom jag jobbat hela dagen sedan fem på morgonen, men middagen blev mitt bidrag till vår dag. Tyvärr blev det inga bilder under middagen, eftersom vi fick gäster mitt i maten. Två av Nassers vänner kom på besök och var här resten av kvällen.

Så här var i alla fall vår första bröllopsdag.

Jag följer alltid nyheter om migrationsverket och asylsökande och i juli tog Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik fram nya riktlinjer för hur man ska bedöma politiskt asylsökanade från Iran.

Min man är politiskt aktiv mot regimen i Iran och har kämpat mot migrationsverket i över två år. Nu väntar vi på ytterligare ett svar av dem i ett nytt ärende och det rättsliga ställningstagandet gav oss ett nytt hopp. Så när det nya styrdokumentet las ut på lifos databas i juli hoppade jag av glädje. Min man uppfyllde i stort sett vartenda ett av kraven  och jag såg verkligen ljust på framtiden efter flera månader av djupt mörker.

Men så försvann dokumentet från databasen i samband med en ny layout på lifos databas. Hur jag än sökte så kunde jag inte finna dokumentet, även om jag hade sparat ner en kopia på hårddisken. Vad hade hänt frågade jag mig, varför hade de tagit bort det? Enligt hans advokat så hade de tagit bort det för att det inte längre var aktuellt. Hoppet grusades på en gång.

Men en dag i början av november när jag var på nyhetsjakt igen på migrationsverkets hemsida, så har det på nytt lagt ut dokumentet igen, något förändrat än det förra. http://www.migrationsverket.se/info/4989.html Jag jämförde bägge dokumenten och såg att förändringen var till Nassers absoluta fördel, mer än i förra dokumentet. Jag har aldrig någonsin känt så starkt under denna kamp att det kommer att gå vägen.

Sveriges Radio hade i går ett reportage om Iranska asylsökanden. Att de nu tack vare detta styrdokument, har en större chans att få asyl. 

Om Migrationsverket nekar honom asyl den här gången så gör de ett stort misstag, de får bara inte neka honom nu. Jag sätter allt hopp till detta nu och håller tummarna för att det ska sitta medmänskliga nämndemän i den jury från Migrationsverket som kommer att besluta vår, men framförallt Nassers framtida liv om några veckor.

Snälla, stöd oss och håll tummarna för att de ska döma honom rättvist!

Den 10 november firar jag och Nasser ett års bröllopsdag. Jag hoppas att vi kan göra något speciellt då. Det är en torsdag så jag jobbar ju på dagen, men är ju hemma tidigt hur som helst. Men en fin middag och lite hemmamys tillsammans vore på sin plats i alla fall. Jag skulle nog bli riktigt besviken annars.

Det är inte långt tills första advent heller, bara ca tre veckor. Jag vet inte ens vart jag har kartongen med adventspynt, julstjärnor, ljusstakar mm. Jag borde i alla fall sätta upp grangirlangen med belysning på balkongen nu när det är så milt och framförallt innan snön kommer.

Vi har faktiskt inte fått någon snö här än och det är mycket sent för årstiden här i norrland. Men jag hoppas att den kommer snart. På vintern ska det vara snö tycker jag. Vädret är hel konstigt. Det är regn och plusgrader ute. Visst har det varit kalla dagar med minus 5-7 grader, frost och elände, men det vände helt plötsligt och blev milt.  Jag har ännu inte satt vinterdäcken på bilen, men jag måste nog ta tag i det innan snön kommer, så jag ska beställa tid för det nästa vecka.

På affärerna här i Åsele håller de på att julskylta – redan! På coop har de redan tagit fram tomtar, julstjärnor och annat julkrafs, men det dröjer nog inte länge innan ICA gör samma sak. Det är för tidigt redan nu tycker jag. Vi är ju bara i början av november.

Min plötsliga dövhet gick över förra helgen. Men jag var till doktorn på måndag den 24 oktober och han skickade mig då akut till NUS (Norrlands Universitets Sjukhus) i Umeå för att kolla upp det då det kunde beror på många saker. Men efter många timmar i på lassarettet och många undersökningar så kom de fram till att det var vätska bakom trumhinnan. Därför hörde jag ingenting på vänster öra. Vätskan tryckte på balansnerven och det gjorde mig yr och illamående. Det skulle gå över sa de, men gjorde det inte det så skulle jag tillbaka. Men nu gick det faktiskt över även om jag inte helt fått tillbaka hörseln helt. Men det är på väg att bli bättre.

Nasser är ute och promenerar och jag ska lägga mig och vila medan han är ute. Jag är trött efter veckans arbete och har inte sovit så mycket under veckans nätter, bara ca 4-5 timmar per natt, om ens det.

I torsdags kom Åsele-nytt som vanligt, det är ett litet häfte som är lokalproducerat med annonser och nyheter från Åsele.

Vid lunchtid var jag och Annelie städade ett av väntrummen på sjukstugan när hon kom springades med Åsele-Nytt i handen och frågade om 12 megapixlar var något att ha. Jodå sa jag, ska du köpa en ny kamera?

Hon visade mig då en annons från OKQ8 om en 12 megapixlars digitalkamera för endast 199 kr i Åsele-Nytt, men de hade bara begränsad tillgång. Först till kvarn stod det.

Ok tänkte jag, en bra slit och slängkamera. För 199 kr får det nästan vara vilken skit som helst.

Vi skickade hennes man att köpa två på OK och när han kom fram så fanns det bara ca sju stycken kvar och han köpte två av dem, en till mig och en till Annelie. Vi hann med andra ord få tag i en kamera.

När han kom tillbaka så satt vi och fipplade på med dem och undersökte hur de fungerade osv, tog några testbilder som dåg riktigt bra ut på kameraskärmen. Men vis av erfarenhet så vet jag att det är först när man laddat in dem i datorn som man ser vad slags kvalitet det är, så jag var fortfarande skeptisk.

I går laddade jag in bilderna och fick mig ett gott skratt. Vilka skitbilder det blev! För det första, det är 180 dpi, det blir fel färger, brusigt och suddigt. Jag och Nasser gick ut i går kväll på allhelgonakvällen för att fota kyrkogården med alla ljus, allt blev suddigt, även med kvällsmotiv.

Blixten är så skarp att den bländar motivet och gör vissa partier totalt utbrända. Så här blev bästa bilden av ca 10 stycken. Den är tagen med blixt, jackan är vit och totalt utfrätt. Bilen är förminskad 75%, men man ser även här att det är grynigt och suddigt. Datumet i bilden är väl sedan kameran tillverkades. Menysystemet är lite mysko att hantera, men jag får väl bort det om jag pillrar lite. Jag kommer att hitta det, men det tar säkert tid då jag blev besviken på den.  I dagsljus fungerar den något så när bra. Nej detta var ingen bra kamera, möjligen i yttersta, yttersta nödfall.

I måndags trodde jag att jag fått en vaxpropp i öronen för jag vaknade och var helt döv på vänster öra och hörde bara lite på höger. Jag köpte vaxproppslösning och satte igång en kur på tre dagar efter ordination av distsriktssköterskan.

När tre dagar gått så kollade hon ner i öronen och de var helt rena, dock så var vänster öra svullet längst ner, utan att vara rött, dvs inte infekterat eller irriterat. Men jag var ju fortfarande döv och hade både illamående och balanssvårigheter. Hon rekommenderade att använda nässpray i några dagar, ifall det hörde samman med min tidigare förkylning.

Nu har jag gått på nässpraysbehandling i fyra, fem dagar och det har inte blivit bättre. Jag är lika döv på vänster och ibland även på höger. Det piper och susar och vartenda ljud låter som om jag är i badkaret under vatten. UTOM när ljud är höga, tex om någon smäller ner något på diskbänken eller tv ljudet är för högt, då är det olidligt.

I morgon är det jag som ska beställa en tid hos doktorn och få hjälp. Jag vill få ett slut på detta, kunna höra normalt, slippa vingla som på fyllan och må dåligt som om det är dagen efter.